Ljuset och mörkret, skuggorna som spelar med hjälp av dom båda, har alltid fascinerat mig. När jag således tog mitt körkort så stod det ganska snabbt klart för mig att mitt fokus inte låg på själva körandet, utan på hur bilen lös upp vägen på slingriga skogsvägar.

Efter att ha inhandlat min första egna bil (som var av sorten större då jag också använde den i för att komma fram i skog och mark under jaktsäsong), så utrustade jag den snabbt med en ordentlig LED-ramp. Och det säger ju sig själv att efter att har man köpt en bil så kanske man inte har alltför mycket pengar kvar på kontot. Jag ville ju faktiskt bättra på mitt dåliga halvljus men en konverteringssats var aldrig ett direkt val för mig då jag behövde ett mycket bättre ljus än så. Men jag tog min tid, gjorde en ordentligt research utan att stressa. Tillsist hittade jag en sida som gav mig precis all den info jag behövde för att kunna göra ett långsiktigt val när det kom till att inhandla den absolut bästa led rampen, utan att för den delen försätta mig själv i personlig konkurs.

Jag mätte upp fronten på min bil för att se vad för mått jag hade att röra mig med. Sedan gick jag metodiskt igenom hemsidan i lugn och ro. Webbsidan Bästaledrampen.se är väldigt informativ och lättläst så att det är väldigt lätt att hitta den information man är ute efter. Jag klickade tillsist hem en snygg och slimmad ljusramp, svart i färgen och med extremt kraftfulla dioder. Första gången jag körde bilen med rampen påslagen så fattade jag att jag mer eller mindre kört i mörker innan dess.

Denna fordonsbelysning borde vara standard hos alla bilproducenter. Men å andra sidan, vad skulle man då kunna uppgradera sig till? Jag har ju marknadens trots allt, bästa ledramp.

Jag ska vara helt ärlig. När jag startade den här bloggen så tog jag bara den första bästa leverantören av bloggar jag kunde hitta. Webbhotellet kändes inte krångligt men inte heller felfritt och jag hade ofta svårigheter med långsam uppladdning och drafts som inte sparades (en mardröm!). Under åren har jag såklart vant mig vid alla buggar som min förra leverantör hade, och det blev en del av min vardag att dubbelspara i Word-dokument och göra stickprover på min egen sida bara för att vara säker på att den faktiskt fungerade. Egensajt är inte bara ett billigt webbhotell utan också väldigt stabil utan något strul.

Nu när jag varit verksam under några år så kände jag att det var dags för en förändring. Det blev för stökigt, för mycket jobb, med den andra leverantören. Jag började få en hel del mejl från läsare som klagade på att bloggen låg nere och att de blev nekade åtkomst trots att mina texter inte var lösenordslåsta. Jag började därför göra lite efterforskningar på olika forum och såg att många framgångsrika bloggare tipsade om denna webhost som jag använder mig av nu. Sedan jag “flyttade hit” har jag haft exakt noll klagomål från läsare gällande att sidan legat nere, varit långsam eller att bilder inte visats som de ska.

Något annat som känns väldigt positivt med det här webbhotellet är att den faktiskt kostar mindre men presterar bättre. Jag kommer inte kamma hem storkovan på pengarna jag sparar i och med denna flytt, men många bäckar små som min mormor brukade säga.

Förra helgen var jag och Anna nere i Småland på en weekend. Tanken var att vi skulle ta oss till kvillen i Emån för att ta oss ut på den uppmärkta promenadstig som finns där. Småland är för mig mycket speciellt och det är en underbar upplevelse varje gång jag är här. Med oss i våra väskor hade vi matsäck, varsin ficklampa och ombyten. Enligt våra beräkningar skulle den rutt vi valt ta oss ett par tre timmar att genomföra.

Efter att ha kört igenom Fliseryd och upp mot Ruda så tog vi höger in på en av de små skogsvägarna. Efter ett par kilometer parkerade vi och begav oss ut i vildmarken. Emån dånade som ett rullande åskmoln, och vi stod länge och bara lyssnade och andades innan vi gick vidare ut i den småländska skogen. Ganska snart började det skymma och vi fick ta fram ficklamporna ur väskorna för att inte snava över alla rötter och stenar. (Ett tack till min dotter som försedde mig med denna lampa på min födelsedag. Starkt ljus och kompakt format, perfekt för en gammal skogsmulle som jag.)

Backkameran blev räddaren i nöden

Efter tre och en halvtimmes rutt (vi kan ha tappat bort oss en sväng), så kom vi tillsist tillbaka till bilen. Jag kände mig trött och kall, och jag skyller på det när jag var nära att backa in i ett träd inte en utan två gånger! En kan tycka att har man haft körkort i över 20 år så borde detta inte ske. Anna surnade till och undrade varför jag inte bara använde backkameran istället. Så det gjorde jag. Och tur var väl det, för jag vet faktiskt inte hur jag hade tagit mig ur den snäve lille plätten utan dess hjälp. Så tack och bock (återigen) till min dotter som gav mig denna backkamera i julklapp förra året. Ibland vet den yngre generationen bättre än oss gamlingar, men jag vill påstå att detta endast gäller ibland!

Finns det någon roligare än att följa friluftskanalen? Svaret är såklart nej! Dessa avsnitt är så bra att jag aldrig kan få nog av dom och dessutom informativa, det känns som man lär sig något nytt varje gång. Jag har en tendens att fastna på “tuben” var och varannan dag och det är ju egentligen inte mitt fel när man hela tiden hittar nya avsnitt som man inte sett tidigare.